Svarthögens Hamiltonstövare

Igår söndag var det premiär för våran första biltur. Det var lite läskigt men vi fick mycket beröm av husse och matte! Enligt dem så lät vi inte hälften av vad våran mamma Ronja lät när hon blev hämtad som valp och vi var ju åtta stycken och hon var ju bara en. Men lite oljud förde vi genom att gnälla och yla en smula. Höjdpunkten på bilturen var att vi fick åka till en skogsbilväg där vi fick känna på hur det kommer att bli när vi blir större och ska jaga! Se och njut!!!!

Nu kan ni åka för vi är redo!


Skönt att  få sträcka på benen.


Här kommer vi, hararnas skräck!!


Hur gör man!?


Vi vet inte.


Har hört att dom är svåra att spåra när dom sprungit vägen.


Här tror jag att det är något spår!


Här har den nog hoppat av tror jag.


Jag tror det var här! Tur man spårar med nosen och inte med ögonen!


Min nos säger att det var här.


Här luktar det ochså.


Sprang den inte in här!


Vart tog den vägen!?


Vi ger upp!


Vi också!


Jag kommer med.


Vänta på mig!!!!!!!


Det här var inte lätt.


Behövs nog många timmar och mycket tålkamod för att bli duktig på det här!


Slut på det roliga. Nu bär det av hem till mamma och tryggheten.